Riksdagens omröstning om folkmord i Turkiet 1915.

Riksdagen röstade som bekant för ett erkännande av massakrerna i Turkiet 1915 som folkmord. Nu är det ju inte riksdagen som ska avgöra det, men jag antar att det riksdagen beslutar om är Sveriges officiella ställning i frågan. Själva avgörandet ska historiker och jurister göra på vetenskapliga och väldefinierade grunder.

Men vad gäller röstningen så blev det ett beslut med 131 röster mot 130. En rösts majoritet alltså. I SvD (2010-03-13) läser jag varför några borgerliga riksdagsledamöter gick emot partilinjen och röstade ja. När jag kommer till Göran Thingwall (tidigare moderat, numera politisk vilde) hoppar jag till: "Det är viktigt att följa sina känslor i en sådan här fråga." Jaha? Ska en persons känslor avgöra utfallet? Vad hände med förnuftet? Man kanske borde bli diskvalificerad och förlora sin plats i riksdagen när man tydligt visar att man inte röstar objektivt baserad på argumentation och fakta, utan efter sina känslor.

Det måste finnas något fel i systemet om en enda person kan avgöra omröstningar i riksdagen efter sina nycker. Det kanske behövs en större majoritet än en röst för att avgöra omröstningar i riksdagen. Jag skulle inte vilja att en person utifrån sina känslor avgör fler frågor som rör min och andras vardag.

Det är nästan synd om Mona Sahlin

Det är nästan synd om Mona Sahlin när hon i SVT försöker försvara varför man ska ta bort hushållsnära tjänster. Det finns inga logiska/ekonomiska argument och då får man använda retorik. När programledaren frågar helt logiska frågor blir hon irriterad eftersom hon inte kan svara och ta den logiska debatten. Jag skulle tro att hon måste försvara något hon själv inte tror på, på grund av samarbetet med de andra partierna, framförallt V.

Vad är problemet? I en marknad där stor efterfrågan redan finns men där priset är för högt pga skatter och arbetsgivaravgifter har man nu infört en skatteavdrag, inte subvention, och gjort det mer prisvärt, vilket gjort att många fler har börjat köpa det. Tar man bort reformen skulle över 5000 bli av med jobbet (jämför med SAABs ca 3500 anställda).

Men vad innebär reformen? En städning kostar ca 300kr/timmen. Anta att du skulle vilja ha två timmars städning varannan vecka. Det kostar 1200kr/månad. Vi antar att du har 19000kr/månad i lön. Du betalar då kanske 6500kr/månad i skatt, och behåller 12500. Reformen gör att du kan ta 600kr av din skatt till att betala halva städkostnaden. Andra halvan betalar du från dina 12500kr. Dvs städningen kostar 150kr/timmen istället.

Kostar detta samhället något då? En städare får kanske 100kr/timmen i lön. Med arbetsgivaravgifter och sociala avgifter kostar det kanske städfirman 200kr/timmen att anlita en städare. Städaren betalar dessutom skatt själv, ca 30kr/timmen. Dvs ca 130kr/timmen går ändå till skatter och avgifter. Det motsvarar ju ungefär skatten som vi dragit av ovan. Så avdraget går ju i princip till skatt ändå. Utan reformen hade man indirekt betalat dessa skatter och avgifter utöver sin egen skatt.

Det blir för dyrt och många betalar svart istället. Städaren får ju sina 100kr/timmen ändå, för köparen kostar det bara 100kr nu. Men ingen skatt eller pension genereras, och inte heller sjukersättning vid sjukdom.

Finns det några logiska motargument mot en reform som inte kostar samhället något, underlättar för många som behöver hjälp, skapar tusentals nya jobb och genererar skatteintäkter, minskar på svartjobben och ger dem tidigare svartarbetande trygghet och pension?