Riksdagens omröstning om folkmord i Turkiet 1915.

Riksdagen röstade som bekant för ett erkännande av massakrerna i Turkiet 1915 som folkmord. Nu är det ju inte riksdagen som ska avgöra det, men jag antar att det riksdagen beslutar om är Sveriges officiella ställning i frågan. Själva avgörandet ska historiker och jurister göra på vetenskapliga och väldefinierade grunder.

Men vad gäller röstningen så blev det ett beslut med 131 röster mot 130. En rösts majoritet alltså. I SvD (2010-03-13) läser jag varför några borgerliga riksdagsledamöter gick emot partilinjen och röstade ja. När jag kommer till Göran Thingwall (tidigare moderat, numera politisk vilde) hoppar jag till: "Det är viktigt att följa sina känslor i en sådan här fråga." Jaha? Ska en persons känslor avgöra utfallet? Vad hände med förnuftet? Man kanske borde bli diskvalificerad och förlora sin plats i riksdagen när man tydligt visar att man inte röstar objektivt baserad på argumentation och fakta, utan efter sina känslor.

Det måste finnas något fel i systemet om en enda person kan avgöra omröstningar i riksdagen efter sina nycker. Det kanske behövs en större majoritet än en röst för att avgöra omröstningar i riksdagen. Jag skulle inte vilja att en person utifrån sina känslor avgör fler frågor som rör min och andras vardag.